Sökes...

..kaffeintresserad innehavare av detta bankkort!
Finnes: skön arbetsplats med snygga kollegor! Yalla yalla...

Orättvisa finns överallt!

Till alla Karins fans!
så här har vi det varje dag!

medans karin skryter om barista SM

för prao eleverna!

sliter Mr Peyman!

bara så ni vet!

Hejdå Misty!

Nu drar Misty hem till staterna ett litet slag, så vi tackar henne så mycket för denna tid!

25 minuter film & 8 minuter reklam

Igår var vi på Bok- och Biblioteksmässan. Jobbigt, mycket folk, mycket hysteri. Vid 17-tiden såg två baristor ut att behöva en liten paus. Jag och ylva sköt några shot och jag hoppas det åtminstone blev några minuters välbehövlig vila för Dan och Johan, som annars hade ständig kö. När vi skulle säga hejdå skakade Johan hand med mig och kramade Ylva... och Peyman! Jag känner inte Johan men av bloggen, baren och de små pratstunderna att döma så är han en väldigt skön och trevlig kille, trots att jag inte fick en kram =).

På kvällen bestämdes, efter en del zappandes, att vi skulle se på kanal 5's lördagsfilm. Trevligt. Väldigt trevligt. Cirka 25 min film och 8 min reklam. På 8 min hann de med hela 17-18 olika reklamfilmer. Denna cykel fortsatte genom hela filmen. Trevligt. Så gott som samma jävla reklamserier varje gång. Är det logiskt att 1/4 del av en långfilm ska vara reklam? Singing Bee är ett annat roligt program. Där tog det nog inte mer än 15minuter innan första reklamserien drog igång. Trevligt. Vilka jävla idioter bestämmer att det ska vara så. Vi? Det är kanske därför den stora sanningen stämmer: utan tv mår man bättre. Synd att jag är en tv-kille.

Dan Stenqvist häller!

Jag var på bokmässan idag och hälsade på Danne och Johan (från Solde Kaffebar i Malmö) som stod och tryckte FTO så det bara tjöt om det. Här kommer ett litet klipp när Dan häller en supergullig tulip.

Grattis!

Idag fyller Peyman år. Kom in i helgen och ge han en kram.

Don't forgeTT who's yo daddy...

Svar nog?

Fight no 3!

Mitt och Poyans språkliga krig grundar sig främst i sistnämndes kaxiga påstående som lyder: "jag kom till Sverige innan du ens var född, alltså är jag bättre än du på svenska!". Jag tvivlar givetvis mycket starkt på sanningshalten i detta påstående (ja, inte att det var 1987 familjen kom till Sverige, men det andra). Jag tänkte dock att vi kunde göra det hela lite mer rafflande, och utöka tävlingen med en ny gren - engelska! Vi börjar med ordet glöm. Ett ord som på gammalsvenska hette förgät. Men hur stavas det egentligen på engelska?

Du kan svara i nästa inlägg. Eller, ja. Det räcker att ändra i rubriken.

Poyan och chokladfabriken IV

Sylvain Marron, Chocolatier och produktionsansvarig på Berzelii, visade sig vara en kaffenörd också. Det var lite överraskande, när han skulle göra sitt eget kaffe, att helt plötsligt se han så bekväm och professionell bakom maskin. Som om han inte gjort något annat. Snyggt var det.

Poyan och chokladfabriken III

Det var roligt att jobba med Anders. Vi bildade ett fint team.

Men av någon anledning var mjölkkannorna fulla med varm mjölk varje gång jag var borta i fem minuter. Han var nog hög på all choklad =).

Bäst av allt var nog när vi tackades med en stor ask praliner som vi glatt tog med till våra grymt avundsjuka bättre halvor.

Tack Berzelii och tack Anders för en mycket trevlig dag. Forgett love, I'd rather fall in chocolate...

Poyan och chokladfabriken II

Riktigt schysst produktion och lokal. När man såg Sylvain jobba börja man undra varför man inte blev choklatier. Sylvain kom till final i Årets Konditor 2008 och hans pralin med krutong på surdeg vann Årets Pralin 2007. Min nye bästis med andra ord...

Poyan och chokladfabriken I

Berzelii Choklad firade sin nya produktionslokal med att bjuda in branschfolk. Dugges bjöd på öl, Nigab på sprit och J&N på kaffet. Jag fick den stora lyckan att hjälpa Anders med att pumpa kaffe till alla glada chokladälskare på besök. Och vilken lycka. Sex timmar kändes som en halvtimme. Allt var underbart gott, himmelskt. Jag har ätit sååå mycket gott. En väldigt trevlig och rolig dag. Avundas mig, jag har fått drömma mig bort i chokladfabriken. Jag har fortfarande ett leende på läpparna.

Ballongflygning...

..över Göteborg är väldigt skoj. Ylva fyllde ju år för en månad sen och detta var hennes present. Varför en månad senare? Jo, för att det är väldigt väderberoende (och att just den dagen vi kunde skulle sponsorn flyga och han har förtur, gillar inte sånt!). Så äntligen funkade allt med vind, sol och jobb/skoltider. Det har varit en massa hysch, hysch på jobbet då det var en överraskning, så det var skönt att det nu blev av. Och vilken känsla! Måste prövas... Underbar utsikt. Dessutom är jag och Ylva numera greve och grevinna av Kornhall.

Rond 3!

Mitt i rushen...

Rond 2!

Hej Karin! Första ronden tog du hem med en rak höger som satt fint. Bra gjort. Rond 2 måste nog gå till "gästen" som faktiskt råkar vara en kompis (ja åtminstone bekant)till mig!! (HAHAHA... han var inne idag och efter en stunds småprat berättade han om det och blev nog förvånad när jag exploderade i asgarv). Han "plingade två gånger"och uppfattade inte alls "har du bråttom eller" som ett skämt. Han hade haft en jävlig dag och var stressad men tycker ändå inte att man säger så till en gäst, "en annan dag hade jag säkert uppskattat skämtet". Enligt mig, efter noga övervägande, står det 1-1. Kommer detta avgöras i rond 3? Spännande. Ses imorn, jag tar kassan och du gör kaffet (för säkerhets skull, gästernas alltså =)).

-Fight!

Annaktennav

Vår vattenkanna har varit borta en längre tid. Spårlöst försvunnen. Den brukade stå mellan sina två plastsystrar bland glas och bestick och hysa ömsom blåbärsvatten, ömsom naturellt. Men nu är den alltså borta. Och oj vad vi har letat. Ylva har grävt i källsorteringskärlen, jag har letat i alla mina skåp hemma efter föremål för eventuell sporadisk kleptomani och Peyman har knackat dörr i hela kvarteret i jakt på tjyven.

Döm då om min förvåning när jag skådar detta...
...på DaMatteo!
Nu jävlar är det krig! Krig sa jag! Kriiiig!

Ansiktsbok

Ni vet väl förresten att det finns en Kafé Marmelad-grupp på facebook? Gå med idag!


Nu ska jag äta nudlar med räksmak

Gött

En barndomsdröm i spillror

Året var 1994 och Pink Floyd skulle spela på Ullevi. 12 år gammal och för liten för att följa med. Kul. Så jag fick stanna hemma och passa min lillasyster. Kul. Sedan dess har en av mina drömmar varit att få se Pink Floyd live, och då inte Pink Floyd utan Roger Waters som 1994 ägde Göteborg, utan ett återförenat Pink. Och inte att se Roger live, som utan tvekan var något magnifikt, både i Globen och på Roskildefestivalen, utan ett återförenat band à la Dark Side-turnèn. Så när Live8 skulle dra igång och drömmen skulle bli sann var jag 12 igen. Men det var något som inte kändes rätt. Kanske var det att biljetter skulle lottas ut (så det var inte bara att åka till London och köpa en) eller att det bara skulle vara fyra låtar, eller att det skulle bli svårt att komma ifrån jobbet. Det sket sig i alla fall. Sedan dess har det varit en väntan, de kommer stå på scen en gång till, och då är jag där. Jag har alltid varit säker på det, en sådan känsla när man bara vet. Men nu blir det svårt. Igår dog nämligen Richard Wright, 65, efter en kort kamp mot cancern. Så därmed vill jag tacka övriga tre för deras dogmatiska och själviska beteende med en 30årig långsinthet. Kul.

See you at the dark side of the moon...

Världens gulligaste gäst!

Trött barista hemma och försöker få sig en powernap efter en lång fredag, men givetvis ska mobilen ringa i ett.

Rödhårig barista: Hej. Det är någon här som vill prata med dig.
Trött barista: Va? Vänta...
Gullig gäst: Hej. Jag var inne hos er för ungefär en månad sedan. Vi satt uppe och åt mat. Ett tag efter maten bad ni oss sätta oss nere då ni behövde ommöblera för att få plats med en ny sittning. Då fick jag ett utbrott. Jag ville bara be om ursäkt för det. Jag var väldigt labil då pga en bortgång inom familjen. Jag är hemskt ledsen och ville bara komma in och be om ursäkt för det.
Pigg, glad barista: Det är inga som helst problem, jag förstår. Men det var nog inte jag, för jag minns det inte alls. Det måste ha varit min bror. Men jag ska hälsa honom det.
Gullig gäst: Ok, är du säker. Jag kanske ska ringa honom själv och be om ursäkt? Är du säker på att det är ok?
Piggare, gladare barista: Ja, inga problem. Gulligt av dig att du ringer. Tack så mycket. Och tänk inte på det, det är lugnt.
Gullig gäst: Ok, men.. så... jag får fortsätta komma hit och fika?
Halvt skrattande barista: Självklart...

Det roliga är att Peyman minns det inte heller! Och sånt minns man! Men gulligaste gästen är utsedd. Jag ringde tillbaka till kaféet direkt efter att jag lagt på för att be Karin bjuda henne på fika som tack för fina gesten men då hade hon hunnit iväg. Så om du läser detta; en vänskapsfika väntar...

Torsdag

Gäst (man, ~40): plingplingPLINGPLINGPLIIIIING!!!
Barista (med degiga pajbakningshänder uppe i köket, mumlandes): jajaja, måste bara tvätta händerna.
Gäst (efter uppskattningsvis 45 sekunders väntan): PLIIIIIIIING! plingpling pling. pling!!!
Barista (kommer springande, ansträngt leende, ner till kassan): jaa, jag är här! Haha, har du bråttom eller?
Gäst: Ja. Jag förväntar mig betjäning.
Barista: Det räcker med ett pling nästa gång. Jag hör dig, och kommer så fort jag kan. Eller tycker du kanske jag ska stå här när det inte är några gäster och bara vänta på att just du ska komma? (Fortfarande skämtsamt, försöker locka fram ett leende)
Gäst: Ja. Jag förväntar mig betjäning. En cappuccino tack.


WTF? Här går en man till ett kafé, klockan elva en tordagsförmidag, solen skiner för första gången på några dagar, fåglarna kvittrar, allt är lugnt. Då kan man väl ta det lite lugnt? Du ska ta en kaffe, luta dig tillbaka och njut lite för tusan! Lita på att jag gör mitt jobb!

(Alternativ feministtolkning: Man, 40, gillar tanken på att det står en liten söt tjej och gör ingenting och tänker på fjärilar och ballonger i väntan på just honom; blir därför mycket besviken när så inte är fallet. Men det är ingen tolkning jag står för. Nej. Jag? Haha. Absolut inte. Vad fick ni det ifrån.)

Aeropressfilosofi och Idido Misty Valley

I tre omgångar testade jag det fin-fina kaffet Misty Valley. Endast genom en Aeropress. Väldigt gott kaffe. Likt Arichan men inte lika explosiv. Ett lent, fint och fruktigt kaffe. Lyx från ett Etiopien som tydligen inte tänkt sluta överraska.

Min Aeropressfilosofi har grundat sig i ett rent kaffe där karaktärerna släpps fram. I mångas mun ett blaskigt kaffe, men i mitt tycke ett skitgott och lent kaffe där dom fina tonerna ges utrymme. Jag har testat i flera omgångar att ändra parametrarna kors och tvärs; underdosera och överdosera, 82grader och 92grader, mala grovt och mala finare och mer och mindre vatten, samt allt därimellan. Jag kom slutligen fram till samma sak som innan och under Aeropress-SM, underdosera är godare! 10gram kaffe, lite finare än bryggmalet, mycket vatten och ett lätt tryck, samt förfuktning av filtret. Dock hade jag lite svårt att bestämma mig för om vilken temperatur på vattnet som var bäst just vid det här läget, 82 eller 90grader.

När beskan och syrligheten försvinner släpps andra magiska toner fram. Och det är just detta jag gillar med Aeropressen, ett kaffe som nästan blir som jos. Vill jag dricka något intensivt så föredrar jag nog en espresso.
Misty Valley är perfekt genom AP. Som vår egen Misty sa: it rolls perfectly on your tounge. Karin: mer hallon än jordgubbe, i jämförelese med Arichan. Ylva: svartvinbärssaft!

Så gott som alla mina överdoserade koppar ratades i jämförelse, främst när de fått stå en stund då beskan blev olidlig. Trots allt ska man väl dricka hela koppen och inte bara koppa det, eller? Och ja, jag lovar, jag förstörde inte de överdoserade kopparna bara för sympatins skull. Det roliga är väl ändå att jag fram till 2-3 dagar innan AP-SM alltid körde 18-19gram. Sen fick jag tips om underdosering, och nu är det bara underdosering som gäller.

Slutsats; Nästa AP-sm gör jag precis likadant (skojar bara, gör allt för att vinna)! Hade domarna fel? Nej, det är ju en smaksak och ren smaktävling och det är det underbara med kaffet. Är jag ändå bitter? Tror fan det! Johan och jag är officiellt inte vänner längre!!! Anders är och förblir min bästa kaffekompis! =) OCH härmed döper jag om rosteriet till Anders & Nyström!!

Salt

Igår blev det saltat. Men innan dess kom ett äldre par och beställde två cappu. När jag sedan plockar disk ute tillkallas jag med ett "hallå...hallå":
Sur gumma: Våra cappuccino är kalla. Är du medveten om det?
Trött barista: Nej. Det kan jag ju inte vara då jag inte smakat på dem.
Sur gumma: Ja, men det är dem!
Tröttare barista: Ok. Jag byter gärna ut dem. Det är inga problem, vettu. Ni får två nya.
Sur gumma och neutral gubbe är förvånade. Jag går iväg med kopparna och tänker lite halvhögt "det hade räckt om ni frågat lite snällt".
Två minuter senare:
Leende barista: Varsågoda. Varmare än såhär gör jag dem inte, då smakar det inte bra!
Sur gumma förvandlas till lyckligt glad gumma: Tack.

Det räcker att fråga. Resten är överflöd av ord.

Soumilainen KKK?

Gott.

Jag söker Anders, Vem av er är Anders!?!?

På Olsson & CO.

Huevo del chorizo con pato rosso y fumar

Manlig gäst 1: Jag tar en cortado.
Manlig kompis 2: Vad är det?
1: Det är spanskt kaffe.
2: Jag tar en cortado, jag med!
Barista: Ok.

i söndags...

... efter en lååång dag med veliga gäster, skrikande barnfamiljer och tråkiga gubbskämt då man gett upp hoppet inte bara om den dagen utan hela mänskligheten kom en man in. "Det var den godaste kopp kaffe jag druckit på den här sidan millenieskiftet". Helt plötsligt började fåglarna kvittra och solen sken igen, den lilla kommentaren tog bort allt det jobbiga som hänt den dagen och helt plötsligt log jag resten av kvällen.
Vad jag vill säga med detta är att om ni har fått en riktigt god kopp kaffe och verkligen uppskattat den, säg det då till baristan i fråga eller till diskpojken som inte ens hade med kaffet att göra. Några få ord betyder så mycket!