Trött barista hemma och försöker få sig en powernap efter en lång fredag, men givetvis ska mobilen ringa i ett.
Rödhårig barista: Hej. Det är någon här som vill prata med dig.
Trött barista: Va? Vänta...
Gullig gäst: Hej. Jag var inne hos er för ungefär en månad sedan. Vi satt uppe och åt mat. Ett tag efter maten bad ni oss sätta oss nere då ni behövde ommöblera för att få plats med en ny sittning. Då fick jag ett utbrott. Jag ville bara be om ursäkt för det. Jag var väldigt labil då pga en bortgång inom familjen. Jag är hemskt ledsen och ville bara komma in och be om ursäkt för det.
Pigg, glad barista: Det är inga som helst problem, jag förstår. Men det var nog inte jag, för jag minns det inte alls. Det måste ha varit min bror. Men jag ska hälsa honom det.
Gullig gäst: Ok, är du säker. Jag kanske ska ringa honom själv och be om ursäkt? Är du säker på att det är ok?
Piggare, gladare barista: Ja, inga problem. Gulligt av dig att du ringer. Tack så mycket. Och tänk inte på det, det är lugnt.
Gullig gäst: Ok, men.. så... jag får fortsätta komma hit och fika?
Halvt skrattande barista: Självklart...
Det roliga är att Peyman minns det inte heller! Och sånt minns man! Men gulligaste gästen är utsedd. Jag ringde tillbaka till kaféet direkt efter att jag lagt på för att be Karin bjuda henne på fika som tack för fina gesten men då hade hon hunnit iväg. Så om du läser detta; en vänskapsfika väntar...
söndag 14 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar