Choni, bashi? när mamma marmelad bjöd på middag...

Tack Fahimeh :)

God's Own Country!

Sa kallas Kerala i Indien, och det med all ratt. Det ar sjuuuukt vackert. Folket ar valdigt trevliga, maten god och lagom stora vagor att bodysurfa pa. Om ni tycker thailandarna alltid ar glada sa ar det inget emot de konstant leende indianerna. Vi har forgaves letat efter totempalar och fjaderskrudar. Och mycket sol maste de ha fatt da de mer ar morkhyade an roda. Det verkar som om alla cowboys antligen akt hem.

Vi hade kontakt med en trader som skulle visa oss lite kaffefarmar i norra Kerala, men beslutade innan vi satte oss pa planet att ge upp. Kommunikationen blev FOR bristfallig. Vi ville just till norra Kerala och Mysore men han valde att saljsnacka och babbla om andra distrikt. Vi ska forsoka ta oss norrut men har tillfalligt stallt in siktet pa Munnar. Dar finns nog inget kaffe, men en massa te och andra kryddor. Helt sjukt vackert tydligen, men det far vi veta forst om nagra dagar. Har i Kerala har det varit omojligt att fa nagorlunda gott kaffe sa vi far fortsatta var jakt pa svart guld.

Varma halsningar fran Gods Own Land. /Ylva och Poyan Punjabsson

musikhjälpen 3 ( Jason "sa" bra jobbat... )

Musikhjälpen nr 2

Jaha.. hur gick det då med dricksandet under dessa dagar undrar ni?

jo vi hade fått in 862,5o kr i dricks och eftersom Poyan lovat att dubbla detta (and is a man of his words) så inte bara dubblade han det utan la mellanskillnaden för att nå 2000,00 riksdaler!

Jag och Peyman traskade glatt ner till glasburen på Avenyn för att donera pengarna och även ge en liten present till våran stammis Christer. Då de hade väldigt mycket att stå i så här på slutet kunde vi tyvärr inte komma in i glasburen men de tackade ändå så hemskt mycket och var glada över våt initiativ.

Nu vill jag att Poyan och alla som har dricksat för kampen mot malaria sträcker ut sin högra hand, sen böjer ni den snett bakåt och därmed klappar er själv på axeln!! Good Work!

Musikhjälpen

I en glasbur på Avenyn sitter tre radioprofiler och sänder radio dygnet runt i 5 dygn utan fast föda. Fokus är på att spela musik och den enda musiken man spelar än önskelåtar från oss lyssnare. För att önska en låt måste man betala minst 50 riksdaler men alla pengar går oavkortat till kampen mot malaria.

Visste ni att
det dör ett barn, på grund av malaria, var 30 sekund
det kostar 5 kronor för att ge medecin till ett barn
det kostar 3 kronor för ett undersökningskit som kan användas i hemmet då sjukhus kan ligga långt borta

Vi på Marmelad bryr oss självklart om det här och vill dra vårt lilla strå till stacken därför ger vi all vår dricks, som vi får in under dessa dagar, till musikhjälpen!

Så kom in på en fika och lägg en slant eller två i dricksskålen, det går till något bra!!
mer info på musikhjälpen.se

Folkrepubliken Majorna!

Alla älskar Majorna och nu har äntligen våra snygga t-shirtar kommit in. För ynka 100 rubel får du ett medborgarskap i Folkrepubliken Majorna! Ett grymt samarbete mellan oss och våra bröder på The Red Lion!

Viktor smäller till...

Julklappar - skynda fynda!

Vi tänkte att vi i år kör mellandagsrean innan jul. Därför kör vi minst 20% på alla våra produkter fram till julafton. Så skynda fynda! Nedan några paket, eller så sätter du ihop något eget. Årets julklapp måste väl ändå vara Aeropress. Köp en för ynka 399kr eller köp två o få 20% rabatt. Annars är en iRoast skoj för 1995kr. Vi skickar med ett kilo Mito så du klarar du dig medan du tränar upp rostskillsen!
God jul!
Ps. Själv hoppar jag alla klappar och ska dricka kaffe i Indien! Det är ett bra alternativ det med...

Tack Aftonbladet...

... för att du gör mig påmind om vilken skittidning du är! Även om jag inte läser dig mer än ett par gånger om året så förvånas jag över hur du står ut med dig själv! Du består ju av miffon som är lika meningslösa själva som tillsammans som den helhet de utgör, dvs du (mycket som!!)! Miffon som är ex till miffon! Jag undrar hur en vanlig middagskonversation lät hemma hos dem, back in the day?

Hur som helst har nu det första av dina miffon skrivit ett litet blogginlägg, och det andra har replikerat!

Hur orkar du med dig själv, Aftonbladet, hur?! Att det fösta miffot börjar dra paralleller till aparteid och rullstolsbundna är för mig ett under! Mänsklighetens förfall måste vara nära (typ 2012?)!! Och du bara publicerar!!

Jag älskar barn, barn i barnvagnar, barn utan barnvagnar, barn med miffon till föräldrar, barn utan föräldrar, barnmat, barnskrik, barnblöjer med bajs och svt's barnkanal. Jag älskar t.o.m. barnvagnar. Det är inte barnen som är problemet utan en del föräldrar. De är inte många men ändå för många. Det handlar kort och gott om att det finns en ny subkultur bland vissa småbarnsföräldrar som handlar om intensiv egoism. Jag har ett barn så allt jag eller mitt barn gör är ok! Så det så! Jag tror seriöst att de har hemliga möten där de utbyter kunskap om hur de ska plöja fram i samhället som snöplogar i jakten på mitt! Egoism i olika nivåer finns ju i oss alla, men ibland är den extra synlig i närhet av en barnvagn. Det är tråkigt att det i Stockholm lett så långt att skyltar kommit upp. Påbud/förbuds-skyltar känns som det sista alternativet man vill ta till. Jag undrar dock om inte de utnämnda caféägarna reagerar som t.ex vi och da matteo gjorde när vi båda fick bottenbetyg på vårt wifi, alltså med glädje ;).

Som cynisk cafébiträde har jag en del erfarenhet av dessa varelser. Stor hänsyn skall tagas till dem! Så är det bara! De har ju barn! Jag har ofta irriterat mig på detta och ibland pratat med den äldre generationen om de nya småbarnsmammorna. Det var någon som någongång sa något väldigt klokt angående detta. Det handlar om att vi i dagens samhälle måste uppfostra våra barn själva utan våra föräldrars hjälp. Förr hade ens föräldrar större del av ens liv och hjälpte till på ett annat sätt när man fick barn. Man tog del av deras erfarenheter och uppfostran gick i arv. Idag är samhället annorlunda, mer hektiskt och mindre tid, mindre tid med familjen.

Häromdagen hade ett ungt par satt i mitten på hörnsoffan (med plats för minst sex personer) med barnvagnen brevid. Sådär perfekt så ingen annan får plats. Rätt ofta sätter sig folk så utan barnvagnen också, men med barnvagn blir det så påtagligt. För mig är det helt ofattbart hur man själv inte förstår att man kanske ska ställa sin barnvagn så den tar minst plats och är minst i vägen. Förresten... det är inte ofattbart, det är egoism! Att man tycker det är ok att ens barn ägnat de senaste fem minuterna att gallskrika i grannsällskapets öron, hoppandes (med skor på) på sofforna medan man själv sakta men säkert avnjuter sin underbara caffè latte, är för mig ganska konstigt. Ett litet försök till ansträngning att lugna barnet hade betytt så mycket. Men barnen kan inte vara lugna efter motsvarande 10 sockerbitar i en 20 kilos kropp. Så köp en smörgås istället för läsk nästa gång!

Ett av de bästa fallen var de mammor som skickade ner sina barn till att leka i vår källarplan där vi hade guldfiskar (alltså ej barnvagnsbarn utan fem-sex-åringar). De satt själva på entrévåningen och njöt av barnfri fika. I källaren satt dock andra gäster som fick uppleva de sockerhöga barnens hulliganlekar som avslutades med att de klämde ihjäl en guldfisk!! När jag påpekade detta och uppmanade föräldrarna att se efter sina barn blev jag erbjuden de 20, 30 kronorna en guldfisk kostar. Gött!

Majorna är ju lattemammornas ursprung. Och vi älskar dem! Vi har fått se många barn växa upp till trogna cafébesökare =). Vi har varit med om många unga par som fått barn. Det är alltid lika roligt och man blir alltid en del av det. Det är en väldigt viktig och rolig del av vårt yrke som cafébiträde i Majorna. Att få ta del av gästers liv på ett annat sätt som kanske ett större café i centrum. Tråkigt att vissa är tråkiga!

Ses imorgon, med eller utan barnvagn, alltid lika välkommen!

tips och trix

Hallå där!

det har inte så mycket med kaffe att göra men är man intresserad av segling så kan jag faktiskt rekommendera min mors och fars blogg. De håller på med en segling från USAs östkust till medelhavet och är nu på havet mellan Tahiti och Chile..

adressen hittar ni här

trevlig läsning

Ibland funkar det inte...

Jaja, vi vet att det inte händer så mycket på vår lilla blogg och i synnerhet är det inte mycket kaffe-snack. Vi är lite upptagna med annat och lite vintertrötta men snart så.

något nytt??

Jaha... vad händer i kaffe-Sverige då?

själv känner jag mig lite utanför eftersom jag pluggar och har kanske varit lite mer fokuserad på det än på kaffenyheter på länge..

så vad är det som händer, någon som är sugen på BC i år? någon som har några innovativa bryggmetoder på g? något kaffe som man bara måste prova?

talk to me!

HALLOWEEN

Var hittar vi det svarta guldet?!?!

Alla helgona och Halloween

På lördag minns och hedrar vi våra bortgångna på dagen och firar Halloween på kvällen. Kom in på en fika... OM du vågar! Det kommer vara gott om diskmonster...

Ers höghet Carl-Philip!

Något ni inte vet är att vi haft Carl-Philip hos oss ett tag. Prinsen har skött sig väldigt bra och har ett stort kaffeintresse. Nu har dock CP fått en grym praktikplats på ett arkitektkontor i Köpenhamn. Det har varit en ära, men vi är samtidigt glada att slippa alla hans säpo-vakter. Vi hoppas att Prins Carl-Philip återkommer till oss snart. Tack Frans av Majorna för den här perioden!

Frans slänger sopor för sista gången!

Notera att kärlet ramlar bakåt, med två monster i. I panik råkade jag stänga av kameran. Hade velat få de två skakade monsterna på film. Deras ansikten förhöjde nöjet en stor aning.

4 italienare i baren!

Tiramisu, hallon panna cotta med fikon i lag, less-sugar biscotti och amaretti. Allt med kärlek från mina händer. Och givetvis inte upp-och-ner! Välkommen till himlen...

Äntligen ett bloggkonto!

Efter ungefär ett och ett halvt år med nyckel till Kafé Marmelad har jag alltså till slut fått tillräckligt med förtroende för att skriva på bloggen.
Med detta ansvar kommer ju självklart en viss prestationsångest, vilket är anledningen till detta försenade första inlägg.

Så vem är jag och vad gör jag?
Jag heter alltså Markus och har jobbat på Marmelad i lite över 18 månader.
Jag har 7 flanellskjortor, en för varje veckodag, 7 Tom Waits-vinyler, en näsflöjt och brukar använda Vodoo Brew i håret. När jag jobbar brukar musiken i kassan mestadels vara Johnny Cash, Buddy Holly och Elvis och jag dricker helst cappuccino scuro på vår Mito, apelsinjuice eller rom och cola. Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Jag har även en tendens att fastna framför Discovery Channels längsta dokumentärer om andra världskriget framåt småtimmarna natten innan jag ska öppna tidigt och jobba hela dagen.

Det ska bli grymt att få blogga här, så fort prestationsångesten lagt sig hoppas jag kunna klämma ur mig något kaffe- eller kaférelaterat inlägg!

...Och om det inte funkar kan jag ju alltid börja gömma mig i trappuppgångar och skrämma folk!

Skoj med snus

Radio Kaffe

Yo!! Glömde ju helt och hållet. Jag är ju med på radio. Varje morgon den här veckan kan ni höra mig prata om kaffe i P4 Göteborg, runt 06.30 med repris runt klockan 9. Programserien heter Veckans Njutning och där kan man alltså lyssna på min vackra stämma om man nu inte är vaken så tidigt.

Första programmet ligger här och man får spola fram till 25e minuten. Notera dock mjölkljudet!! Han ville spela in lite "kaffeljud" och jag förklara att det ska vara väldigt tyst när man skummar mjölk. Men jag kunde också visa hur det INTE ska låta när man skummar. Vilket ljud tror ni de tog med? Hahaha...

Ps. Varför känner man aldrig igen sin egen röst?

Markuuuuuuuuuuuuuuuus!!!

Aha Markus, nu har du ett bloggkonto. Få nu höra vad du har att säga, kanske en liten presentation och en lite historia om tatueringarna. Det är många som gärna vill ha svar på ytterligare en viktig fråga, kan man få ditt nummer?

Ombyggd och klar=Sveriges snyggaste bar!

Lite småpill kvar dock men oj va skönt att jobba i en mycket luftigare miljö. Lite mirakulöst, blev det nämligen mer plats trots en större bar. Vi älskar vår nya, skitsnygga arbetsmiljö, och äntligen ser man rätt framsida på skönheten Tack alla som slitit. Ett särskilt tack till bröderna J på Solde för att vi fick sno idéen med betongskivor, riktigt nice!

Ombyggnad

Som ni kanske vet (eller inte alls vet) har vi byggt om vår kassa/kaffedel till en bar, dock endast kaffebar (man kunde ibland önska att det fanns andra roligheter bakom baren också när man har en riktigt tung dag!). Baren har blivit toppenfin och jag tycker verkligen att ALLA (även ni som bor utomsocknes!!) ska svänga flrbi och ta er en kik!

Vi har snart jobbat såhär i en vecka och det känns riktigt bra, mycket mer space för oss bakom kassan och de flesta gäster säger att kaféet även känns luftigare (trots att den här baren nog är större en den gamla!)

äh, jag vet inte riktigt vad jag ska säga så ni får väl komma förbi själva och titta!!

puss och kram

Grattis Karin!

Stolt att säga att Karin numera finns stationerad på Monmouth!! Jättegrattis och lycka till!

Karate-markus!

Jag tror jag börjar bli galen, kanske tar det här för långt. Eller så är det just det som är grejen, jag borde ta det till nästa steg.

Men viktor då

Debatt!

Angående detta har det blivit en debatt här. Jag tycker att man kommer längre i sin strävan genom att betona bondens bästa. Vidare vet vi ju alla att robusta inte är gott!!

ps. Det är lite kusligt hur kaffevärlden vaknar ur sin dvala så fort semestrarna är över.

Gött!

Diskmonster rules!

Familjen

Kan lätt bli ett nytt favvoställe, men egentligen har jag lite svårt att veta vad jag tycker. Just det röda, vet inte om jag älskar det eller bara tycker att det är trams. Alla tavlor är däremot helt enkelt en klockren idé. Annars känns det lite som ett mellanläge av Björns Bar och Kock & Vin och bara det borde väl vara garanti för en lyckad saga. Lycka till!

Inte coolt

Inte ens lite coolt! Man får ju spontant en vilja att testa allt som har med kaffe att göra. Och går alltid på den. Hejd-å

LL COOL J - 2

För att återknyta till föregående inlägg hehehe....

LL COOL J

Det var ett tag sedan jag första gången träffade honom. En glad prick som förser storstaden med kaffe. Alltid ett leende, alltid trevlig och alltid PARTY! Nåja, jag har ju inte träffat honom så många gånger men det gäller väl de gånger vi setts. En brudmagnet som förmodligen har en egenförfattad handbok. Enligt rykten har han också lärt sig klassiska danser såsom bugg och salsa för att sätta pricken över i:et. Men enligt mig är nog pricken hans schweiziska halva som talar franska och efternamnen han bär. Först trodde jag han var en sådan där stureplans brat, men ack va fel jag hade. Han är nog en kameleont, han gillar människor inte bakgrund. Jag tror han är en bra kompis också, men det får de som känner honom bättre vittna om. Mig har han alltid varit go och glad mot och varit en bra ambassadör för rosteriet. Jag gillar att driva med honom och han gillar att skicka en massa roliga länkar på FB.

Fast varför jag egentligen gillar honom handlar nog mer om entreprenörsglöden han besitter. Något bidragit till ett grymt företag. En bra idé och något som de själva verkar gilla. Även om han är något yngre än jag är det svårt att inte se honom som en förebild för just detta. Entreprenörsskap kan vara väldigt roligt och det intresset delar vi båda. För min del spelar det inte någon större roll vem som bär idéen och vem som skördar frukten, jag går igång på alla bra historier om bra affärsidéer. Det här är en sådan, hoppas jag.

Så innan du planerar nästa semester, ta en titt här.

höst

- ska jag ta bort dina uppgifter från bloggen Ylva?
- nej Poyan.. eller varför skulle du göra det??
- du skriver ALDRIG några inlägg

Den här härliga piken fick jag av Poyan häromdagen och den är väl helt berättigad antar jag, men jag har ju inte så mycket att säga (för ovanlighetens skull).

Kaffe....


...kaffe, det känns som att det inte hänt något nytt, stort eller slående i vår bransch på länge. Ingen kafferevolution. Nu när hösten har salgit in (för det kan väll vi alla vara överens om) vore det roligt med några utmaningar. Ett nytt cappu-race, fler LAT eller något som sporrar oss lite inför höstens rusk och regn

så kom nu med några roliga idér medan jag filar på fler blogginlägg

En sån dag...

Vissa dagar är härligare än andra, när man är som mest stressad kommer de där små stunderna man kunde vara utan. Vilket leder till att man irriterar sig på nästan alla som kommer in. Eftersom man har halva världen efter sig med en blåslampa med budskapet "le eller gå upp i köket" så sätter man ända på ett ihopbitet leende.

-Tja, du har inget med lite ipren i va? Hehe... har lite huvudvärd... hehe!
-Nja, men en enkel espresso med en skiva pressad citron och ett par teskedar socker brukar hjälpa riktigt bra!
-Nej tack, det då somnar jag inte på hela natten.
-Ok! Avvaktande leende.
-Ähh, jag tror jag kör på en caffè latte.
-Men... men det är ju en dubbel espresso i en latte!
-Ah, neh... det blir bra. Det vill jag ha.
Leende. Glöm för fan inte att le.

Mr Kowalski here I come in my own Gran Torino.

Ps. Världens bästa bar? Björns så klart, stället du kan råna lagligt likt BK-reklamen. Åhh kärlek!

Hejd-å!

Ja, vad ska man säga? Det är inte utan att man rodnar lite när man läser sin chef och arbetskamrats under nästan två år inlägg här under. Lite lätt tagen på sängen.

Jag har lärt mig mycket under dessa nästan två år, och jag har växt som person. Men framför allt har jag levt och andats Marmelad. Vänner och bekanta har kommit till kaféet när de velat mig något istället för att ringa, för de vet att jag alltid är där. Jag har vaknat med ett ryck mitt i natten och insett att jag glömt beställa grönsaker. En stammis gav mig till och med en bok när jag sa att jag skulle sluta.

Tack Ylva för skön arbetsgemenskap och allt stöd inför Barista Cup.
Tack Fahimeh för husmorsknep och samtal om livet.
Tack Peyman och Pezhman för användbara persiska-lektioner. Khoda-hafez!
Tack alla andra fina arbetskamrater, och

tack Poyan. För allt.

Kafé Karinlad

Svårt att skriva ett inlägg och försöka sammanfatta nästan två års arbete. Imorgon måndag gör Karin sin sista dag hos oss och det känns väldigt konstigt. Sen bär det av mot London.

Minns när jag hade första intervjun med Karin och tackade nej. NEJ? Någon vecka senare promenerade vi förbi hennes jobb och såg en stabil tjej i kassan. Dumt Poyan, dumt. Några dagar senare stod hon på Marmelad. Efter inskolning och finputsning började en fördjävlig resa mot Barista Cup. Blod, svett och tårar ledde slutligen till ett underbart minne. När fem finalister har ropats upp börjar vi bli riktigt nervösa. Sen minns jag bara Karins glädjeskutt och mitt maniska skratt. Karin var i final.

Karin har under sin period påverkat oss väldigt mycket, och vi henne. Vi har växt ihop. Vi har tjafsat mycket, haft olika syn på deadlines men alltid gått i mål tillsammans. Marmlead och Karin har varit ett givande par. Det hela har bland annat lett till två riktigt bra säsonger av Musik på Marmelad, där Karin tagit på sig rollen med glädje. Det har märkts att hon är hemma inom musiken, kulturtroll som hon är. Och visst blev det bra?

Det vi gärna glömmer är de gånger då gäster insisterar på att Karin ska göra kaffet (även ibland när jag stått i kassan, vilket har så starkt kännts som en käftsmäll att man dagen efter vaknat med en blåtira=) ). Men vi glömmer inte hur Karin varit med och format Marmelad till vad det är idag, och det är vi evigt tacksamma för. Att vi nu går skilda vägar känns konstigt och vi hoppas att vägarna möts snart igen. Samtidigt är det med intresse vi tar emot hösten och undrar vem som kliver in i de små skorna i källaren.

Vi önskar Karin all lycka och framgång på hennes nya upptäcksfärd, vi vet att det kommer gå riktigt bra. MEN om nu Karin inte blir bildad och vis står alltid ett portafilter och väntar på henne i baren.

Väl mött imorgon för mästerlig latteart på en len cappu!

Tack Karin, från oss alla på Marmelad!

Silence please!

Musik på Marmelad 2009!

Vilket musikår vi fick till, det blev ju mycket bättre än vi trodde. Men vi har kämpat hårt, allihop. Det är inte riktigt så lätt som man tror att det ska vara. Återigen tack till alla som gjort oss den stora äran att spela hos oss.

De roligaste minnena får nog ändå bli Hellsongs som drog över 600 personer och den underbara avslutningen av Maia Hirasawa med Jesper vid sin sida. Maia fick runt 300 personer att ta en paus från Göteborgs Kulturkalas och Way Out West, och ändå fick vi inte publikt gå ut med vår "hemliga artist". Jag undrar hur det hade vart utan GKK och WOW. Jag såg Maia med hela bandet sist hon spela på Trädgår'n och tänkte det här hade varit fräckt på Marmelad. Spelningen hos oss var i min mening mycket bättre. Mycket mer personligt, skojigt och lite villkorslöst. Maia var konstant närvarande och fångade publiken på ett mer skönt, avslappnat sätt. Kändes som om hon spelade för alla hennes vänner. Upplevelsen förstärktes en hel del av att de en timme tidigare gått av planet och tagit taxi fram till mickrofonen. "Pang på, nu kör vi!"

Det är ganska galet att under ett par timmar bli anfallen av en "oändlig" mängd musikgalna gäster och hinna med serveringen av de som samtidigt fikar. Det har varit så roligt att se så många nya ansikten från hela Göteborg, och ännu roligare när de kommer fram och klappar en på axeln. Feedbacken från publiken, majbor som utomsocknes, har varit väldigt trevlig och välbehövlig under all stress.

Hur kommer det då sig att vi började med detta? Det är nog ingen som exakt minns, men våren 2008 kände jag att det var dags att dra igång planen vi haft i ett par år. Med Karin som torped kom vi igång med 4 riktigt schyssta spelningar. Att få tillståndet var dock lite krångligt. Praxis är NEJ till all form av musik på uteserveringar men vi lyckades övertyga Miljöförvaltningen som gjorde ett ytterst ovanligt undantag. Att praxis är som det är gillar nog ingen, möjligtvis förutom alla de som bor på Avenyn men det var bara att ta det som det var.

Inför det här årets ansökan var vi ganska säkra på att återigen få tillståndet med reservation för en normal dos nervositet. Efter en halvtimmes strikta villkor över telefon fick vi ett nytt undantag från vår nationella praxis. Varför? Ingen aning, förmodligen för att en bra idé ändå är en bra idé. Och jag får lite oödmjukt säga att vi förvaltat det väl.

I fredags kändes det dock lite konstigt. "Ska det inte hända något idag? Ingen musik ikväll"? Trots att man drog en lättnadens suck efter sista spelningen så känns det lite konstig att inte ha något att stressas över på fredagar. Om vi råkar få abstinens och kör igång något innan nästa sommar återstår att se. Annars siktar vi på 2010. Då LOVAR vi att vi kör ett ännu bättre, ännu större och ännu mer overkligt program. Förmodligen i samarbete med grannkrogarna som efter Hellsongs upptäckte att en hel del blev ölsugna.

Roligaste minnet må vara Hellsongs och Maia men det bästa är nog ändå när Maia är fem minuter inne på sin spelning. Victor som varit vår klippa i maten både under Hellsongs och Maia kommer ut för att se spelning. Glädjen att det äntligen inte längre är kö i kassan och all mat är serverad resulterar i en helt spontan bamsekram mitt bland förvånade besökare.

Till sist ett megastort tack till alla kollegorna som slitit varje fredag, och främst till en grym grym grym vapendragare, Karin, som get mig magknip inför varje deadline men alltid rott säkert i land.

ps. För övrigt gör dessvärre Karin sin sista vecka hos oss. Sen är hon helt fördjävlig och åker till London för ett år av nya äventyr. Givetvis kommer Karin inte kunna hålla sig hemifrån utan lär dyka upp på nytt men för alla fans gäller det att passa på nu.

Mellan 0:58:38 och 1:01:14

Amelie från Montmartre!

Hjärtmassage av diskmonstret!

Heja Victor!

Tack

Fullbokat

Mycket fin spelning

Kreativa matutdelnings-system

Kort och gott - en mer än värdig säsongsavslutning!

Tack till: Maia Hirasawa, Sanna Sikborn Erixon, Mo Baresi, Anna Roxenholt och Johanna Nordström, Hellsongs, Freeloaders, Sun has found me, Anna Von Hausswolff, I Underlandet och Little Green för tio oförglömliga fredagar i sommar.

Tack också alla i Marmelad crew för att ni hjälpt till att ro detta i land. Men framför allt - tack alla i publiken! Trogna stammisar till engångsbesökare. Majornabor till influgna skåningar. Utan er vore vi ingenting!


Glad höst...
/Karin

Maia Hirasawa vs Kafé Marmelad

VILKEN SUCCÉ! Mer text och bilder kommer inom kort, eller snarare då effekten av den efterföljande efterfesten lagt sig...

Musikmenyn...

...ser ut såhär!

Klicka på menybladen för att förstora dem. Denna meny gäller alltså endast fredagen den 14/8 under säsongsfinalen av Musik på Marmelad med hemlig artist. Snart fullbokat, boka på 031-421390. På samma nummer kan man ringa in sin beställning i förväg.

Vi ses ikväll!

Ohemlig artist!

Vill du veta vem morgondagens hemliga artist är? Kom in på kaféet och fråga =). Eller skicka ett sms till 0736976828, så får du ett svar tillbaka. Varför vi rent av inte skriver det på bloggen än får jag förklara en annan gång. Ses imorn!

P.S.

Glöm inte att boka bord till på fredag.

Långväga besök

Titta vem jag hade det stora nöjet att brygga morgonkaffe åt, två dagar i rad! Jojo. Solde-Johan i egen hög person. Med sig hade han en handfull skåningar och en annan kaffebryggerska härifrån socknen.

Bilder från i fredags!

Sanna Sikborn Erixon med band. En skön kväll i goda vänners lag. Sanna gjorde en spelning på hemmaplan, och det märktes. Halva majorna var där och kändes som en stor familj på vår uteservering!

Info om säsongsavslutningen!

Vi dröjer in i det sista med att avslöja vem som är den hemliga artisten, men är alldeles säkra på att ni vill komma ändå. Men så mycket kan jag säga, att det är en hon, och att hon kommer sitta bakom sitt piano hos oss på Marmelad på fredag den 14/8 klockan 19.30...

Hur som helst så tar vi redan nu emot bordsbokningar för ätande sällskap. Tiden som gäller är klockan 18.00 för er som vill paxa, och vi kommer ha en speciell musikmeny med något för alla. Man kan alltså ej boka bord för att dricka kaffe.

Kaffedrickare/morotskaksmumsare får slåss om kvarvarande stolar, ta med en picknickfilt eller helt enkelt ståfika!

Ring och boka på 031-421390.

Veckans artist 7/8: Sanna Sikborn Erixon

Näst sista veckan av Musik på Marmelad gästas vi av Sanna Sikborn Erixon. Sanna är elgitarrist och har spelat i mängder av band, men är kanske främst känd som en del av hyllade Markovic. Efter att bland annat ha jobbat som teatermusiker på Göteborgs stadsteater står hon nu på scenen på sitt stammisfik.

Fredag klockan 18. Fri entré.

myspace.com/sannasikbornerixon

myspace.com/markovic

Bilder från förra veckans spelning med Mo Baresi