Musik på Marmelad 2009!

Vilket musikår vi fick till, det blev ju mycket bättre än vi trodde. Men vi har kämpat hårt, allihop. Det är inte riktigt så lätt som man tror att det ska vara. Återigen tack till alla som gjort oss den stora äran att spela hos oss.

De roligaste minnena får nog ändå bli Hellsongs som drog över 600 personer och den underbara avslutningen av Maia Hirasawa med Jesper vid sin sida. Maia fick runt 300 personer att ta en paus från Göteborgs Kulturkalas och Way Out West, och ändå fick vi inte publikt gå ut med vår "hemliga artist". Jag undrar hur det hade vart utan GKK och WOW. Jag såg Maia med hela bandet sist hon spela på Trädgår'n och tänkte det här hade varit fräckt på Marmelad. Spelningen hos oss var i min mening mycket bättre. Mycket mer personligt, skojigt och lite villkorslöst. Maia var konstant närvarande och fångade publiken på ett mer skönt, avslappnat sätt. Kändes som om hon spelade för alla hennes vänner. Upplevelsen förstärktes en hel del av att de en timme tidigare gått av planet och tagit taxi fram till mickrofonen. "Pang på, nu kör vi!"

Det är ganska galet att under ett par timmar bli anfallen av en "oändlig" mängd musikgalna gäster och hinna med serveringen av de som samtidigt fikar. Det har varit så roligt att se så många nya ansikten från hela Göteborg, och ännu roligare när de kommer fram och klappar en på axeln. Feedbacken från publiken, majbor som utomsocknes, har varit väldigt trevlig och välbehövlig under all stress.

Hur kommer det då sig att vi började med detta? Det är nog ingen som exakt minns, men våren 2008 kände jag att det var dags att dra igång planen vi haft i ett par år. Med Karin som torped kom vi igång med 4 riktigt schyssta spelningar. Att få tillståndet var dock lite krångligt. Praxis är NEJ till all form av musik på uteserveringar men vi lyckades övertyga Miljöförvaltningen som gjorde ett ytterst ovanligt undantag. Att praxis är som det är gillar nog ingen, möjligtvis förutom alla de som bor på Avenyn men det var bara att ta det som det var.

Inför det här årets ansökan var vi ganska säkra på att återigen få tillståndet med reservation för en normal dos nervositet. Efter en halvtimmes strikta villkor över telefon fick vi ett nytt undantag från vår nationella praxis. Varför? Ingen aning, förmodligen för att en bra idé ändå är en bra idé. Och jag får lite oödmjukt säga att vi förvaltat det väl.

I fredags kändes det dock lite konstigt. "Ska det inte hända något idag? Ingen musik ikväll"? Trots att man drog en lättnadens suck efter sista spelningen så känns det lite konstig att inte ha något att stressas över på fredagar. Om vi råkar få abstinens och kör igång något innan nästa sommar återstår att se. Annars siktar vi på 2010. Då LOVAR vi att vi kör ett ännu bättre, ännu större och ännu mer overkligt program. Förmodligen i samarbete med grannkrogarna som efter Hellsongs upptäckte att en hel del blev ölsugna.

Roligaste minnet må vara Hellsongs och Maia men det bästa är nog ändå när Maia är fem minuter inne på sin spelning. Victor som varit vår klippa i maten både under Hellsongs och Maia kommer ut för att se spelning. Glädjen att det äntligen inte längre är kö i kassan och all mat är serverad resulterar i en helt spontan bamsekram mitt bland förvånade besökare.

Till sist ett megastort tack till alla kollegorna som slitit varje fredag, och främst till en grym grym grym vapendragare, Karin, som get mig magknip inför varje deadline men alltid rott säkert i land.

ps. För övrigt gör dessvärre Karin sin sista vecka hos oss. Sen är hon helt fördjävlig och åker till London för ett år av nya äventyr. Givetvis kommer Karin inte kunna hålla sig hemifrån utan lär dyka upp på nytt men för alla fans gäller det att passa på nu.