Nästan aldrig.

Ibland, bara ibland händer det något väldigt märkligt när man dricker en kopp kaffe. Det är så sällan att det nästan är aldrig. Vissa kallar det godshot. Hur som helst så är det en helt underbar känsla. Jag splitta en dubbel och gjorde en cappu till gästen. Medan kortet gick igenom drog jag i mig den enkla. Sen kunde jag inte kontrollera resten. Jag rös till längs hela ryggen och småskrattade framför gästen som förmodligen trodde jag var dum i huvudet. Jag blev glad och lycklig, det kändes bra. Jag lyckades inte sätta smakerna, jag visste bara att det var jäkligt bra. Roligt då jag varit lite småbitter över att den här rosten varit lite för lite mörk.

MEN kan detta ha att göra med mina två stora, iskalla glas med vatten jag drack precis innan? Vet inte. Vet bara att det var den bästa kaffeupplevelsen jag haft hittills, och dom dyker upp max en gång per år. En kopp som är bättre än alla andra. Imorgon blir återigen det två stora glas vatten innan kaffet, hoppas känslan kommer tillbaka.