Kaffe!

Pratade precis med en kompis som avslutade med "skriv något om kaffe på bloggen snart". Ja just det, kaffe ja. Det sysslar vi ju också med. Jag har ju mina stunder av kaffe, och just nu har jag bara livemusik i huvudet.

Pratade kaffe med en gäst för ett tag sedan som blev väldigt förvånad när jag sa att jag rätt ofta dricker dåligt kaffe.
-Men du har ju nästan oändlig tillgång till bra kaffe?
Det tog ett tag innan jag förstod att jag var tvungen att utveckla detta för det förvånade ansiktet bakom disken. Jobbar man mycket och ofta så blir kaffedrickandet lite rubbat ibland. Jag sätter mig liksom inte ner och njuter av en kopp så ofta som jag vill, jag är alldeles för stressad för det. Så här ser min dag ut rätt ofta: Jag kommer in (gärna lite sent, om det nu är en nyhet för någon). På med förklädet och börjar jobba. Får någon gång en beställning på en cappu och passar då på att ta den andra enkla. Serverar och tar betalt. Tar nästa gäst, och nästa gäst, och nästa gäst innan jag inser att min espresso står och blir kall. När jag sedan ska dricka kaffet, kommer en ny gäst. Vilket leder till att man ger upp. Man dricker den kall. Mest för att man vill vakna till liv, gärna innan lunchenruschen. När det sedan har lugnat sig och man får tid att sätta sig och njuta av en kopp så slår det en, "dricker jag en till så är jag vaken halva natten".

Nu är det inte såhär varje dag, men lagom ofta för att man ska störa sig på det och sakta men säkert bara acceptera läget. Lite därför det är extra roligt att testa nya kaffen eller ha utbildningar, då tar man sig liksom tiden.


Har alltid haft delade känslor över att vara en del av en branch som bara är barnet. Specialkaffe. Vi vet så mycket om vår produkt och ändå känns det som om vi inte vet något alls. Man bara väntar på nästa grej som får en att inse att det man gjort så länge och så invant har varit så fel. Senast downern för mig var James Hoffmans tankar kring creaman. Så lustigt att det går från creama-hype och kort-korta espresson till att servera en espresso utan creama. Så här är det i en väldigt ung branch, folk spottar ur sig teorier som om de vore Guds ord och dessa sprids som en bakteriehärd och skall sedan respekteras som en universiell lag.
Lustigast var nog detta med att "tampar man snett så rinner det snett" (minns ni det, eller har alla förträngt det?). Är man ny i branchen (helt ovetande om hur ung branchen är) så sväljer man det mesta, vilket jag också gjorde. Utan att ens ifrågasätta. Man vill ju liksom vara ödmjuk och lära sig. Gissa om man kände sig dum när någon sedan påpeka påståendets omöjlighet. Det fattar ju vem som helst, men på något konstigt sätt har man en sån stor respekt för de som vart med längre att man inte ifrågasätter, vilket är olikt mig. Jag minns kommentaren på RiktigtKaffe för några år sedan, om att en av våra tjejer hade tampat 25 grader snett, vilket han såg på tre meters håll. Idag hade jag ju sett på det hela helt annorlunda.

Allt detta får mig att vilja distansera mig från nördigheten. Ta ett steg bakåt, slappna av och njuta av drycken. Jag har alltid haft stor förakt för allt som är fanatiskt och upplever stundvis kaffehyperna som aningen fanatiska. Saker och ting ska vara på vissa bestämda sett. Lyckligtvis så har detta minskat rätt mycket om jag jämför med mitt första år, men lite är nog kvar. Vi ska nog vara ganska ödmjuka och ha öppna sinnen i denna fortfarande unga branch. Dock ska man inte glömma att fanatismen och de som spottar ut teorier har stor roll i att piska utvecklingen frammåt. Dilemma, som vanligt, som allt annat!

Gick härom dagen och funderade på en annan kaffenörd, Tim Wendelboe. Kom på att jag måste bränna av ett mail och fråga om det är något nytt El Sycorro del Anexo (eller nåt sånt) på g. Svårt att släppa smaken av syltad ingefära i en espresso. Ljuvligt och galet samtidigt. Det var en skön kontrast till Arichan.

Lev väl och hoppas vi ses på fredag! Tjejer som spelar saxofon är nästan lika hett som killar som spelar saxofon =)